Carolin

Jag somnade på eftermiddagen och drömde en massa konstiga saker. Jag drömde att M hade ett liv i magen och att hennes brors tjej också hade det. Och de var jätteglada. Jag var alldeles förvirrad. Hur kunde de vara glada? De var ju så unga. Jag sprang upp till tredje våningen (mitt hem hade plötsligt tre väldigt vitmålade, ljusa våningar) la mig golvet och sparkade och tårarna sprutade. Jag försökte skrika men fick inte ut ett pip. Sen vaknade jag. Panik.

VILL INTE DRÖMMA MER.

Hey you.
Akademiker... fniss...

Det är jättekul att träffa dem, de tycker alltid att jag är mindre värd. Det hörs i tonen när jag berättar vad jag sysslar med. De verkar ofta tro att jag är en kufisk typ. Snart ska jag fara till Lund, över valborg. Då kommer jag träffa massor med akademiker. fniss... Tänkte testa en grej. Se vilket kreativ yrke som är mest accepterat bland akademiker.

Det finns massor att välja bland:
- Illustratör
- Modedesigner
- Sömmerska
- Industridesigner (helst ska jag ha nischat mig på något som exempelvis tekoppar eller skedar kanske..?)
- Glasblåsare
- Florist (svårt för mig dock, är KASS på blommor)
- Hattmakare
- Konstnär - skulpturer
- Konstnär - installationer
- Konstnär - tavlor/målningar
- PR-konsulent
- Reklambabe
- Inredningsarkitekt
- Stylist
- Scenograf

Annars kan jag ju säga (utan att ljuga) att jag utbildar mig till dessa olika saker:
- Projektledare
- Stylist
- Inredare
- Visual Merchandiser
- Dekoratör
- "Festfixare"/Eventutvecklare

*fniss*

Fan. Äntligen ledig. Skulle festa i helgen, träffa kompisar. Gå på svartklubb. Men så får jag feber. Och så vet jag att det sista jag får få är feber. Så J skjutsade mig till SÖS. Och där spenderade jag en natt. Fick åka hem på eftermiddagen. Och idag har jag sovit, sprayat lite på min cykel och slöat. Jag mår illa, är trött och bara allmänt deprimerad. Och jag har börjat ifrågasätta beslutet. Det var rätt men ändå fan i helvete. Släpp taget om mig. Det kunde liksom inte bli vi. Det verkade så enkelt men i efterhand känns det inte alls lika lätt. Jag tror att jag får för mkt tid över att tänka. Livet är inte värt ett skit framför en tv och en dator men samtidigt så orkar jag inte så mkt mer.

Ringde S tidigare idag, igår sa han att han skulle besöka mig. Men han kom inte och han ringde inte. Så jag ringde idag, bara för att få någon att prata lite med. Men inget svar och inte ringde han upp heller. Det gör att jag känner mig ännu mer ensam. Jag vet att jag är tråkig just nu. Men jag kan inte råför det. Behöver bara lite jävla stöd. För en jävla gångs skull. Jag vet att få kan relatera till det här men det enda jag behöver är att få vara svag.

Tur att katten iaf vill kramas.

ligger på sjukhus och mår skit. legat här en natt, kom igår kväll. har en infektion. jävla skit. har en pryl i armen, där kommer det blod ut och där går medicinen in. det verkar vara en knepig grej den där prylen, alla syrror som har varit där och pillat har inte gjort det felfritt.

jag ska nog sova nu... känner mig väldigt trött och nästan lite febrig. konstigt med sjukhussängar - de är väldigt korta. glad att jag inte är 190 lång.

hej å hå snart kommer minna hoppas jag <3

idag dödade jag någon så ainan tog min frihet.
livet är bra gött ibland. NOOT
många människor jag känner skulle gå in i väggen för hälften. de' ni.