ett litet sms
I veckor har du plågat mig, lilla telefon, lilla man. Kombinationen mosar mig. Sen den dagen då jag kände mig som en porslinsdocka, som ett skal av ömtåligt material ack så tom inuti. Jag ville att du skulle plocka upp mig och hålla mig, kanske då hade tomheten ersatts. Ersatts av mig, det där som jag består som ibland är sten ibland är gegga.
Sen dess har jag varje gång den lilla telefonen pipit hoppats på att det varit från dig. Första nätterna vaknade jag och kollade på mobilen, hade du hört av dig?
Men efter en film och mobilen slogs på och det pep till och jag tänkte på dig så var sms:et från dig. Du vill ses. Jag vill ses. Jag vill nästan gråta och skratta för jag vet ingenting. Kommer du komma till mig? Du känner dig liten skrev du. Du får alltid känna dig liten med mig. Men helst om jag får känna mig liten med dig. För jag är liten och jättestor på samma gång. Alltid vill jag dig väl men jag tror inte att du vet det. Jag har aldrig varit särskilt bra på sånt här men jag försöker, ser du det? Känner du det?
Jag är så rädd just nu. Jag vill inte säga fel, bara rätt. Men jag vet inte vad som är rätt för dig. Kanske lär jag mig idag? Eller imorgon? Alla dessa tankar för ett litet sms. Alla dessa rader för fyra sms-rader. Oj oj. Kan detta sluta annat än illa?
Och du kysste mig mitt under min favoritlåt Pioneer To the Falls, du kysste mig när han sjunger "Girl u try straight into my heart, you fly straight into my heart". Hur kan jag lyssna på den utan att tänka på dig? Hur kan jag sova på nätterna när den skönaste kudden jag har är den jag fick av dig? Den där det står "me and you" på. FAN!
Sen dess har jag varje gång den lilla telefonen pipit hoppats på att det varit från dig. Första nätterna vaknade jag och kollade på mobilen, hade du hört av dig?
Men efter en film och mobilen slogs på och det pep till och jag tänkte på dig så var sms:et från dig. Du vill ses. Jag vill ses. Jag vill nästan gråta och skratta för jag vet ingenting. Kommer du komma till mig? Du känner dig liten skrev du. Du får alltid känna dig liten med mig. Men helst om jag får känna mig liten med dig. För jag är liten och jättestor på samma gång. Alltid vill jag dig väl men jag tror inte att du vet det. Jag har aldrig varit särskilt bra på sånt här men jag försöker, ser du det? Känner du det?
Jag är så rädd just nu. Jag vill inte säga fel, bara rätt. Men jag vet inte vad som är rätt för dig. Kanske lär jag mig idag? Eller imorgon? Alla dessa tankar för ett litet sms. Alla dessa rader för fyra sms-rader. Oj oj. Kan detta sluta annat än illa?
Och du kysste mig mitt under min favoritlåt Pioneer To the Falls, du kysste mig när han sjunger "Girl u try straight into my heart, you fly straight into my heart". Hur kan jag lyssna på den utan att tänka på dig? Hur kan jag sova på nätterna när den skönaste kudden jag har är den jag fick av dig? Den där det står "me and you" på. FAN!