London Calling
Imorgon glider jag å Madde till London. Det ska bli hur nice som helst.
Tiden går fort. Mindes när jag tänkte "nu är det bara 7 veckor och 3 dagar kvar".
Vad hände med de 7 veckorna? Vad har jag mer gjort förutom att spendera äckel-mkt pengar på ingenting? =/
Konstigt det där med tid. Lyssnar alltid på "Thinner" med Kent på nyårsdagen och fäller några tårar.
"Å där faller ännu ett år, sönder till små minnen. Alla dagar blev igår"
Åldersnoja vid arton är väl rätt deppigt? Men jag har levt i arton år och det gick jättesnabbt. Snart är jag tjugo och sen trettio och sen dör jag. Hur ska jag hinna med allt jag vill göra när tiden går så fort? Något måste prioriteras bort, blir det familj? Vad kommer hända med mitt liv? Jag vet nog iaf vad jag ska göra efter gymnasiet och det känns rätt bra. Om jag inte tar den utbildningen är jag forever lost för då har jag ingen aning om vad jag ska göra.
--
Jag bryr mig för mycket om vad folk tycker och tänker. Men jag måste vara säker, riktigt säker, innan jag delar med mig.
Tiden går fort. Mindes när jag tänkte "nu är det bara 7 veckor och 3 dagar kvar".
Vad hände med de 7 veckorna? Vad har jag mer gjort förutom att spendera äckel-mkt pengar på ingenting? =/
Konstigt det där med tid. Lyssnar alltid på "Thinner" med Kent på nyårsdagen och fäller några tårar.
"Å där faller ännu ett år, sönder till små minnen. Alla dagar blev igår"
Åldersnoja vid arton är väl rätt deppigt? Men jag har levt i arton år och det gick jättesnabbt. Snart är jag tjugo och sen trettio och sen dör jag. Hur ska jag hinna med allt jag vill göra när tiden går så fort? Något måste prioriteras bort, blir det familj? Vad kommer hända med mitt liv? Jag vet nog iaf vad jag ska göra efter gymnasiet och det känns rätt bra. Om jag inte tar den utbildningen är jag forever lost för då har jag ingen aning om vad jag ska göra.
--
Jag bryr mig för mycket om vad folk tycker och tänker. Men jag måste vara säker, riktigt säker, innan jag delar med mig.
Livrädd
Jag är livrädd. JAG HATAR ER! Jag hatar er alla oärliga människor som gör att jag inte vågar. Jag vågar inte vågar inte vågar inte vågar inte vågar inte vågar inte vågar inte vågar intevågar inte vågar inte vågar intevågar inte vågar inte vågar inte vågar inte vågar inte vågar inte vågar inte vågar inte vågar inte vågar inte vågar inte vågar intevågar inte vågar inte vågar intevågar inte vågar inte vågar intevågar inte vågar inte vågar intevågar inte vågar inte vågar intevågar inte vågar inte vågar intevågar inte vågar inte vågar inte.
blä.
men jag måste ju. annars kommer jag aldrig kunna leva med mig själv.
blä.
men jag måste ju. annars kommer jag aldrig kunna leva med mig själv.
Den sårade räven
Jag vet inte varför jag tycker att det är en halvbra idé. För det är nog inte det. Det är troligtvis en jättedum idé. Men varför tycker jag att det då är en ganska bra idé? Är det för att jag själv behöver uppmuntran och kärlek från någon? Jag kan inte rädda människan. Människan kan bara rädda sig själv. Även om människan vill bli räddad av någon och även om jag vill försöka rädda människan. Det vill väl alla? Alla vill väl ha en främling som stormar ens liv och räddar en från allt ont i världen? En som säger att allt ordnar sig när man är ledsen och ger en precis så där lagom mycket kärlek som man behöver.
Det finns ingen sådan perfekt själ som räddar en, alla själar är sårade. Människan är extra sårad. Har nog aldrig mött någon så sårad. Människan frågade varför jag vill rädda människan. Det frågar jag mig själv med. För jag kan ju inte fast jag så gärna vill.
Så vad ska jag göra? Kommer jag hantera den här situationen på ett bra sätt? Jag vet ju hur jag vill göra. Men jag vet aldrig hur det slutar.
LÄK människan . Då kan vi dansa förevigt.
Det finns ingen sådan perfekt själ som räddar en, alla själar är sårade. Människan är extra sårad. Har nog aldrig mött någon så sårad. Människan frågade varför jag vill rädda människan. Det frågar jag mig själv med. För jag kan ju inte fast jag så gärna vill.
Så vad ska jag göra? Kommer jag hantera den här situationen på ett bra sätt? Jag vet ju hur jag vill göra. Men jag vet aldrig hur det slutar.
LÄK människan . Då kan vi dansa förevigt.
Tunnelbanan är en freak-show
Sitter i slussen och väntar på tunnelbanan. 8,7,6,5 minuter...
En tjej slår sig ned bredvid mig. Hon har sylvassa 15 centimeters stilettstövlar till knäna och avklippta jeansskjorts.
På andra sidan sätter sig en tjej som misslyckats något så fruktansvärt med sminket. Hon försökte väl se indie ut med röda läppar och svart eyeliner men såg dock ut som en prostituerad. Jag kunde inte sluta stirra på henne.
Äntligen kommer tunnelbanan. Stiger på och tittar in alla som jag kan se. Några platser blir lediga. Jag sätter mig ned. Tittar på alla mystiska, äckliga människor med deras trötta, ovanligt svullna nattögon. De är väl som mina ovana vid det skarpa tunnelbaneljuset.
Jag är livrädd. Som alltid en fredagskväll efter klockan elva. Inte är jag bara rädd för den blekfeta mannen några säten bort som är i 40års-åldern, jag är lika rädd för kvinnan i stilettklackar och det kära paret som pussas varannan minut. Vad som helst kan hända en natt som denna, vem som helst kan bli våldäktsman, rånare och mördare i fredagsnattens kyla. Det finns inga mallar för de som är onda.
Till och med jag själv skrämmer förmodligen någon människa när jag sitter där med trötta, skeptiska ögon och rynkade ögonbryn, med väskan tryckt mot magen och armarna i kors. "JAG HATAR ER" cirkulerar i min hjärna. "Sluta förpesta tunnelbanan med era fula kläder och berusade kroppar"
Äntligen framme vid min station. Kliver av när dörrarna har öppnats. Måste checka av att ingen reser sig efter mig för vem som helst kan förfölja mig i mörkret.
Går upp för backen och tänder en cigg. Vill egentligen inte alls röka men något måste jag försvara mig med ifall något skulle gå snett. Kollar bak och tänker "det är lugnt, ingen går efter mig". Går 50 meter till. Kollar bak igen och ser fortfarande ingen förföljare. Jag andas ut men blir spänd igen då jag inser att jag inte ens har gått halvvägs och den läskiga biten är 100 meter framför mig. Traskar på och tänker på att mina skor låter onödigt mycket. Det hörs tydligt att jag är en tjej vilket känns negativt. Går just då i början av skogen. Börjar rota i väskan efter nycklar och fimpar ciggen. Hittar en vinöppnare och inser att det är ett klockrent vapen ifall någon jävel skulle hoppa på mig.
Går tio meter till och kommer på att det var nycklarna jag letade efter och börjar leta igen och hittar dem till min lättnad. Går ned för trappan och ser att min mamma står utanför dörren. Jag känner äntligen en lättnad. Hälsar och vi börjar prata om en film hon har sett och jag berättar om filmen jag var på; 7 miljonärer. Går in och slår på datorn där jag sitter nu.
Varför ska det vara så läskigt att åka tunnelbana hem klockan tio över elva en fredagskväll? Det kanske är jag som är freaket som hatar alla, enligt mig, avskyvärda människor som också tvingas ta tunnelbanan hem vid den tiden.
Godnatt
Dagens låt: Flight attendant med Josh Rouse
En tjej slår sig ned bredvid mig. Hon har sylvassa 15 centimeters stilettstövlar till knäna och avklippta jeansskjorts.
På andra sidan sätter sig en tjej som misslyckats något så fruktansvärt med sminket. Hon försökte väl se indie ut med röda läppar och svart eyeliner men såg dock ut som en prostituerad. Jag kunde inte sluta stirra på henne.
Äntligen kommer tunnelbanan. Stiger på och tittar in alla som jag kan se. Några platser blir lediga. Jag sätter mig ned. Tittar på alla mystiska, äckliga människor med deras trötta, ovanligt svullna nattögon. De är väl som mina ovana vid det skarpa tunnelbaneljuset.
Jag är livrädd. Som alltid en fredagskväll efter klockan elva. Inte är jag bara rädd för den blekfeta mannen några säten bort som är i 40års-åldern, jag är lika rädd för kvinnan i stilettklackar och det kära paret som pussas varannan minut. Vad som helst kan hända en natt som denna, vem som helst kan bli våldäktsman, rånare och mördare i fredagsnattens kyla. Det finns inga mallar för de som är onda.
Till och med jag själv skrämmer förmodligen någon människa när jag sitter där med trötta, skeptiska ögon och rynkade ögonbryn, med väskan tryckt mot magen och armarna i kors. "JAG HATAR ER" cirkulerar i min hjärna. "Sluta förpesta tunnelbanan med era fula kläder och berusade kroppar"
Äntligen framme vid min station. Kliver av när dörrarna har öppnats. Måste checka av att ingen reser sig efter mig för vem som helst kan förfölja mig i mörkret.
Går upp för backen och tänder en cigg. Vill egentligen inte alls röka men något måste jag försvara mig med ifall något skulle gå snett. Kollar bak och tänker "det är lugnt, ingen går efter mig". Går 50 meter till. Kollar bak igen och ser fortfarande ingen förföljare. Jag andas ut men blir spänd igen då jag inser att jag inte ens har gått halvvägs och den läskiga biten är 100 meter framför mig. Traskar på och tänker på att mina skor låter onödigt mycket. Det hörs tydligt att jag är en tjej vilket känns negativt. Går just då i början av skogen. Börjar rota i väskan efter nycklar och fimpar ciggen. Hittar en vinöppnare och inser att det är ett klockrent vapen ifall någon jävel skulle hoppa på mig.
Går tio meter till och kommer på att det var nycklarna jag letade efter och börjar leta igen och hittar dem till min lättnad. Går ned för trappan och ser att min mamma står utanför dörren. Jag känner äntligen en lättnad. Hälsar och vi börjar prata om en film hon har sett och jag berättar om filmen jag var på; 7 miljonärer. Går in och slår på datorn där jag sitter nu.
Varför ska det vara så läskigt att åka tunnelbana hem klockan tio över elva en fredagskväll? Det kanske är jag som är freaket som hatar alla, enligt mig, avskyvärda människor som också tvingas ta tunnelbanan hem vid den tiden.
Godnatt
Dagens låt: Flight attendant med Josh Rouse
Magic Numbers
Ey yo.
Idag ska jag på The Magic Numbers på debban. Måste säga att det känns jävligt bra :) Verkligen ett av mina <3-band, dvs me love it.
Sitter i skolan och försöker skriva ett arbete om miljömålet "Hav i balans samt levande kust och skärgård". Går sådär halvbra. Lyssnar på min nya favo-låt The Funural med Band of Horses. Dom är verkligen jättebra.
Idag är det bara 2 veckor och två dagar till London. Ska bli grymt kul! :) Har längtat i flera veckor.
"Please don't talk to me, I fall in love so easily"
Självförtroendedödaren
Fick tillbaka mitt samhällsprov idag. Jag pallar inte det här mer!
Har fan fått bättre när jag inte pluggat.. det dödade mitt hopp och mitt självförtroende. Jag har aldrig förut känt påväg till provet: "det här kan jag". Tydligen så kunde jag inte tillräckligt. Jag kan inte ordbajsa, eller analysera som det heter.
När jag äntligen tycker att det är kul och tycker att jag kan något så är det ändå värdelös kunskap i mina händer. Jag kan ju inte använda kunskapen på ett sätt som gör att jag får bra betyg.
Förhoppningsvis så är jag bra på andra saker som Madde sa.
Bajsbajsbajs.
Nytt band: The kooks
Har fan fått bättre när jag inte pluggat.. det dödade mitt hopp och mitt självförtroende. Jag har aldrig förut känt påväg till provet: "det här kan jag". Tydligen så kunde jag inte tillräckligt. Jag kan inte ordbajsa, eller analysera som det heter.
När jag äntligen tycker att det är kul och tycker att jag kan något så är det ändå värdelös kunskap i mina händer. Jag kan ju inte använda kunskapen på ett sätt som gör att jag får bra betyg.
Förhoppningsvis så är jag bra på andra saker som Madde sa.
Bajsbajsbajs.
Nytt band: The kooks